søndag, februar 20, 2011

Den Store G-Side-uken, dag 7. Bonusspor: The Koolest Kidd (2010)



Den siste dagen av den store, ville G-Side-uken er her. Det har vært litt av en uke, og jeg kan ikke tenke meg noen bedre måte å avrunde den på enn å la Juicemannen Hugo - følg ham og Nicholas på twitter: @JuicemaneHugo! @nrfn! - omtale Clovas fine mixtape fra i fjor, The Koolest Kidd.
-G




CLOVA - THE KOOLEST KIDD (2010)
Jag har skrivit texter om rapp väldigt sporadiskt i kanske fem år. De första åren bestod av mer eller mindre ambitiösa försök att förklara olika musiker, ur en kritikers synvinkel, jag ville förklara hur en rappare, en beat-makare, vers, en sång, ett album, hur det lät. Vad som gjorde musiken bra eller dålig eller utstående eller tråkig? Det slutade jag med så snart jag insåg att jag gav mig själv och de så som läste mer om jag helt enkelt visade musiken jag älskade. Jag föredrog att ge vem som helst som lyssnade chansen att själv skapa sig en uppfattning om den musik jag tyckte om. Idag är det annorlunda. Idag är det den fjärde dagen av G-Side-veckan. Idag skriver jag om den ena rapparen från en grupp vars musik jag älskar.

Om ni läser det här har ni med stor sannolikhet redan lyssnat en hel del på G-Side. Ni vet hur Yung Clova låter. Och som tidigare under veckan diskuterats genomgående, av framförallt Giraffo, placerar såväl kritiker som fans Yung Clova aningen i rollen av ”den andre” rapparen i G-Side. När det pratas om G-Side är det i ärlighetens namn väldigt stort fokus på produktionerna, Block Beataz magnifika beats. I andra hand diskuteras ST 2 Lettaz och hans till synes oundvikliga resa till ett såväl av kritiker som kommersiellt erkännande som ingen annan Alabama-rappare upplevt. Först efter att allt det är sagt nämns det att Yung Clova gör mycket bra ifrån sig. Det är så jag upplever diskussionen om G-Side, även om jag med stor sannolikhet kan missta mig, jag har inte för vanan att läsa mer diskussioner om rapp än vad jag absolut behöver för att hålla mig uppdaterad, främst i brist på ett välfungerande eller intressanta diskussionsforum. Men om vi utgår från att jag inte misstar mig, hur kommer det sig att Yung Clova ständigt får spela andra, och till och med tredjefiolen? Det skulle inte förvåna mig om många trogna G-Side fans inte ens gav Yung Clovas solomixtape The Koolest Kidd från augusti 2010 chansen. Förutom Nicholas recension i Nöjesguiden (och på Annika Flynner), har jag inte hört eller läst om någon som har diskuterat Yung Clovas solobedrift. Visst, det finns goda skäl att som regel aldrig någonsin lyssna på soloskivor, jag kommer aldrig lyssna på en Crunchy Black-soloskiva men jag kommer för evigt hoppas att han åter blir en del av Three Six Mafia. Jag skulle aldrig äta ris som snacks, men jag skulle likt förbannat sakna riset i japanmixen om det uteslöts. Jag låter de jämförelserna illustrera exempel på förståeliga skäl att undvika solomaterial. Men jag lyssnade på The Koolest Kidd.

Men innan jag kommer till The Koolest Kidd så har jag ju antytt att jag ska nämna någonting mer om Yung Clova angående fiolordningen. Om lyssnare definitivt envisas med att bryta ner konstprojekt, så som musikproduktion för att avgöra exakt vem eller vilka som bidrar till magin, så visst. Ja, Block Beataz är enligt mig 2000-talets främsta rapp-producenter. ST 2 Lettaz är en fulländad rappare som har fördelen att mästra söderns sväng och äldre rapplyssnares krav på rapp-tekniska färdigheter. Men det djup och den inlevelse, de livshistorier som Yung Clova bjuder på är mer avgörande för min upplevelse av G-Side och i min mening det hela Slow Motion Soundz-familjens musikbidrag än vad som tidigare belysts. Och på The Koolest Kid visar Yung Clova att hans närvaro i SMS är proportionerligt och inte enbart en mindre beståndsdel av en holistisk helhet.

Unge Clova berättade i början på augusti för sina twitter-förföljare att skivan var klar, men ändå dröjde det vecka efter vecka innan den äntligen släpptes. De väntade på att drick-och-fest-projektet av Huntsville-vännerna Kristmas, Bentley och ST 2 Lettaz, DB49, skulle färdigställas och kunna släppas.

På så sätt kom de båda G-Side rapparna Yung Clova och ST 2 Lettaz sommarprojekt samtidigt, som en påminnelse till det stundande albumsläppet. En taktik som påminner om The Highlight Tape’s utgivningsdatum året innan, passande månaderna innan G-Side albumet HIP. Likt STs solomixtape återfinns några G-Side sånger på Yung Clova-mixtapet, men det är snarare låtar som inte fått plats på G-Side albumen än återanvända albumspår.

Exempelvis hör vi Clova och ST samarbeten som Money In The Sky, Impossible och Back To The Future, sånger som i andan hade passat 2009 års G-Side album HIP. Men till den större delen består The Koolest Kid av tidigare osläppta Clovasånger. Av dem är tio Clova-producerade spår. Det faktum att Clova äri lärofasen som producent säger mig två saker, dels att han absolut ville göra det här tapet och att han har förmågan att få saker att hända, hellre gör han det själv än att vänta på förmodande veliga och ständigt upptagna utomstående producenter. Dels är det ett tecken på Clovas personlighet,med sin svåra bakgrund, missbrukande föräldrar och hemlöshet som barn vet Clova att hoppa på alla möjligheter att förbättra sin framtid. Nämnlöst antal rappare tar den lilla framgång och de pengar de tjänat och hoppar på den där rymdfarkosten till en drömvärld. Clova har inte flyttat till Atlanta. Clova har inte ens slutat vanliga jobb. Under P3 Soul specialen om G-Side som sändes i höstas får vi reda på att Clova fortfarande klipper hår på frisörsalongen han och hans bror samäger. Med hans personlighet i åtanke och det faktum att han har förbättrat sitt rappande konsekvent för varje år känns det väldigt naturlig att han tar chansen att lära sig ännu en aspekt av musikbranschen.

Min favoritlåt på skivan är just en Clova-produktion, den lugna skryt-raggar-sången Like That. Den näst bästa sången är titelsången Koolest Kidd, som ju kom att dyka upp på det nyligen släppta G-Side-albumet One…Cohesive under namnet I’m Sorry :(. Således kan The Koolest Kidd, förutom att vara en stark soloprestation, med viljes tolkas som ett projekt som länkar samman G-Side skivorna HIP och den det färska mästerverket One...Cohesive.

- Juicemannen Hugo

Ingen kommentarer: